Jag glömmer liksom titt som tätt att jag faktiskt ska ha barn vilken dag som helst och tänker inte på att alla i min omgivnig väntar på "det där samtalet", från mig, där jag säger att det är dags. Nu åker vi in.
Ringde min mamma nyss för att prata lite, men fick inget svar och ringde då till min styvfar istället.
Efter en signal svarar mamma på hans telefon helt upprymd och med rösten i falsett:
- Hej, hur är det? Är det dags? Ska ni till BB nu?
Och så besvikelsen i hennes röst när hon inser att så inte är fallet. Jag måste nästan be om ursäkt för att jag "lurade" henne så...
Haha:D Söta mamma!! Förlåt! Vet att ni också väntar och längtar som galna.
Lovar att inte ringa om det absolut inte är nödvändigt, innan det är dags på riktigt.

Nu har vi varit på MVC!
Vi gjorde först den sedvanliga undersökningen, med blodtryck, bebbens hjärtljud, mätte magen mm. Allt var bra!
Sen kände hon på livmodertappen och "retade" den (...AJ...) och konstaterade att "visst hade det hänt något". Det var en bra början sa hon, men hon gissade att det nog skulle dröja ett par dagar till OM nu inte hennes "retning" av tappen gör susen och sätter igång det hela!! Vi hoppas på det!!

Hade även gått ner 1,5 kilo sen förra gången, vilket tydligen är vanligt sista veckan.
Inte mig emot:)



Puss och kram på er!!

Den här stod och väntade på mig i morse när jag kom ner till frukost!!
Tack mina fina ♥älsklingar♥






Tänk om Lilla Pyret hade velat titta ut just idag!!
Vilken oförglömlig Mors-dagspresent det hade varit!!!

Jag skrev ett inlägg via iphonen i morse som inte kom fram. Börjar bli trött på att det bara funkar varannan gång ungefär....grrr!!
Kort summering av inlägget: Igår var jag konstant trött och illamående hela dagen. Inget hjälpte liksom. Så Agnes och jag for hem till mamma på eftermiddagen och myste och hon tog hand om oss! Sååå skönt!!
Känner att jag behöver mycket support nu, när orken inte riktigt finns och kroppen gör ont, mest hela tiden.
Agnes är ju oavsett mina krämpor och mentala utmattning, sitt vanliga jag, med massor av energi och behov som behöver tillfredställas, så jag är så glad för min fina familj som ställer upp♥♥♥
TACK! Vet inte vad jag, J och Agnes gjorde utan er....

Idag har som sagt syrran och barnen varit här. Syrran fixade lunch, så jag slapp tänka på det och hon uppmanade mig hela tiden till vila. Men som vanligt har jag svårt att bara sitta ner och titta på när andra "jobbar", särskilt i MITT hem, så jag for väl runt som jag brukar kan jag tänka. Men jag kände att bara lunchen och det efterföljande fikat hon fixade, var värt så himla mycket.

Agnes var bjuden på ett kalas idag hos en dagiskompis som inte bor här, utan lite ute på landet. Jag var sådär sugen på att köra ut dit nu när det är så nära, men Agnes kompis Ebba var också bjuden och då erbjöd sig Ebbas mamma E, att ta båda tjejerna med sig till kalaset. Så otroligt snällt!
Det gjorde att jag fick ett par timmar för mig själv nu i eftermiddag!! Kändes lite märkligt att "skicka iväg henne" dock...jag som alltid brukar vara med henne på sånt...
Jag har nog varit ganska dålig tidigare på att ta emot hjälp, när det gäller Agnes. Har inte kännt behovet tidigare utan velat vara med henne överallt. Har ju bara haft henne liksom. Men nu börjar hon bli större. Behovet för henne att ha just mig eller sin pappa till hands jämt, minskar och även andra vuxna hon känner sig trygg med, går bra. "Problemet" ligger ju som sagt var inte hos henne utan hos mig. Är nog bra för mig att släppa lite på kontrollen och låta andra människor ta lite mer plats i hennes liv. Sen när vi har ytterligare en liten, måste man kanske inse sina begränsningar ibland och jag kommer ju inte kunna klyva mig själv i två, hur mycket jag än skulle vilja...
Mycket tankar och känslor i omlopp just nu.

Bebis har bökat runt som attan idag och varje liten rörelse gör ont, eftersom det verkligen är trångt nu.
Jag hoppas att det betyder att h*n börjar tycka det är obekvämt därinne och vill komma ut.
Hoppas kan man ju alltid göra;)

Nu har äntligen rullgardinen till ett av köksfönstren kommit upp.
Det förnstret som är precis vid spisen, behövde verkligen solskydd.
Jättejobbigt att bli bländad, när man står och lagar mat.
Både praktiskt och mysigt!
Gardinen heter "ENJE" och kommer fr. Ikea.

Agnes och "Lilla Pyret", v. 40

Plötsligt har man lite mer tid och kan surfa runt och kika på roliga baby-prylar.
Dessa fina leksaker med Cirkus-tema, finns på IKEA just nu:


     Pekbok                                      Speldosa

             Mobil                                        Skallror          

Tygklossar                                       Lekmatta

Har varit en tuff och omtumlande dag idag. Vaknade och kände mig konstig, vi hade alla sovit länge eftersom det blev lite sent igår och när jag reste mig för att gå på toaletten, tyckte jag att magen kändes annorlunda. Väldigt låg och liksom stum. Jag sa till Jonas att det kändes konstigt. Buffade på magen för att få kontakt med Pyret, men fick ingen svarsbuff tillbaka. Jag började fundera på när jag senast kände nåt, nån spark eller rörelse och kunde inte minnas att jag känt nåt på hela morgonen. Jag brukar vakna tidigt av att den lill* lever rövare, men mindes inte att jag hade varit vaken. En kall kår gick just då längs ryggraden och pulsen ökade. Jag gick ner för att göra frukost samtidigt som jag hela tiden masserade magen och buffade på den på lite olika sätt. Ingen reaktion.
När Jonas efter en stund kom ner, fann han mig gråtandes i soffan. Då hade jag försökt på olika sätt att "reta" Pyret, utan resultat. Jag fick nästan panik och jag såg att Jonas fick det också. Han letade fram numret till förlossningen samtidigt som han försökte plocka fram frukost till Agnes. Hon stod lutad över mig och undrade såklart varför jag grät, stackarn. På förlossningen sa de till oss att, de tog detta på största allvar och bad oss komma in. Samtidigt sa de att i 99 fall av 100 är allt som det ska, men det där hundrade fallet ville de undvika.
Syrrans man kom snabbt och hämtade Agnes, efter att vi ringt till dem och vi försökte vara lugna och positiva när vi sa hej då till henne, så hon inte skulle vara orolig, "Vi ska bara åka och lyssna på bebisen, se så att allt är bra, ingen fara" osv.
Väl uppe på förlossningen fick vi träffa en urgullig Bm som tog oss till ett undersökningsrum. Hon klämde och kände på magen, men inte heller hon kunde "reta" Pyret. Hon tog en sån där gammaldags tratt för att se om hon kunde hitta hjärtljuden och de sekundrarna var fruktansvärda. När hon bad att få min handled, samtidigt som hon lyssnade, för att kunna känna min puls samtidigt, trodde jag mitt hjärta skulle stanna. Tänk om det bara var min puls hon hörde och inte Pyrets? Tillslut säger hon "Jag tror jag hör fostrets hjärtljud, men vi ska lyssna ordentligt med den här nu..." Hon tar fram den mer moderna ctg-apparaten, smetar klet på min mage och sätter "mikrofonen" på samma ställe som hon lyssnat med tratten tidigare. Hjärtljuden som plötsligt hörs i högtalarna är som ljuv musik. Både på mina och Jonas kinder rinner tårarna nu.  Bm tröstar oss och säger att det låter fint. Vi får stanna kvar för ytterligare undersökning. De vill mäta bebisen hjärtljud, kontra mina, samt mina sammandragningar i minst 30 minuter.
När hon spänner banden över magen, vaknar Pyret och för första gången på vad som kännts som en evighet, skjuter h*n ut rumpan och börjar vrida på sig därinne. UNDERBAR KÄNSLA!
Sen får jag ligga kvar på britsen och Jonas sitter bredvid och Bm kommer in då och då och kikar på kurvorna.
Jag har sammandragningar som bebisen reagerar på, vilket är ett friskhetstecken och precis som det ska.
När havltimmen har gått kommer en läkare in och säger att kurvorna ser fina ut, men att hon vill göra ett ultraljud för att verkligen vara på den säkra sidan. Bl.a vill hon mäta fostervattenmängden, därför att ibland om fostervatten nivån är för låg, kan det vara orsaken till mindre rörelser hos fostret.
Det är inte mycket man ser på skärmen och det är svårt att urskilja de olika kroppsdelarna eftersom det är så trångt därinne nu och Pyret ligger så ihopkrupen. Eftersom jag måste ligga still och apparaten inte går att vrida mer åt mitt håll, ser jag i princip ingenting. Men när jag ser lyckan i Jonas ansikte när han ser vårt barn röra sig därinne och när jag hör hur han pratar med läkaren om det han ser, känner jag ett stort lugn.
Plötsligt känner jag en enorm tacksamhet.
Fostervattenmängden är normal och allt ser ut som det ska. Läkaren säger att det var bra att vi kom in och att vi inte ska tveka att ringa dem om vi undrar över något.

Väl hemma somnar jag som en sten i soffan, efter alla spänningar som släppt.
Jag har kännt hur Pyret har stökat och bökat hela eftermiddagen och kvällen och det är just nu den bästa känsla i hela världen!

Känner mig som en zombie just nu. Allting jag gör, gör jag per automatik, känns det som.
Hoppas få mer energi, inspiration och entusiasm till det mesta, så fort jag fått vila ut ett tag.
Denna vecka är späckad. Har massor att avsluta/lämna över här på jobbet innan "jag går", men så fort det är gjort kan jag andas ut lite. Känns både konstigt och skönt att man ska vara "ledig" nu så länge....

Agnes går ner till 15 timmar/vecka från och med nästa vecka, eftersom jag börjar min mammaledighet.
Det ska bli så skönt att få mer tid med henne och jag hoppas att få så pass mycket energi så vi verkligen kan utnyttja dagarna nu, innan Pyret kommer. Hoppas på massor av mys, lek och pratstunder.
Samtidigt får jag lite egentid de 15 timmar hon tillbringar på dagis. Det behövs!!
Känns bra!

It´s the end of an era....snart börjar livet som 2-barnsmamma...(!)


Min lilla "förstfödda" och jag på Rhodos-09

Mr Ugly, sparbössa
 

Smyckeställ fr. Kids Concept

Barbapappa Lumilove nattlampa


Väggdekal, Forrest Mätsticka


Ram "My first year"

Camilla skrev så här:

Hej!
Vilken fin blogg du har! Jag har precis hittat hit Är själv gravid med nr 2 (vecka 32) så det blir kul att följa dig!
Var hittade du dom fina vita krukorna?
Hälsn. Camilla

Svar: Hittade dem faktiskt, överraskande nog, på MAXI Stormarknad.
Tror att de bara kostade 39 kr st.

Jättekul när ni ställer frågor:)
Jag svarar så gärna!!

Kikat runt på H&Ms hemsida och hittat ett par saker som jag tycker att Pyret behöver.
Vi har ju en del kläder från när Agnes var liten, men eftersom hon kom till oss mitt i vintern, är det mest långärmade bodies och mer eller mindre fodrade byxor, så sommarplagg i de minsta storlekarna är ett måste i Pyrets garderob.


Dessa söta linne-bodies finns i 3-pack för 99 kr.


Strumpor har vi en del, men det kan vara fräscht med lite nya också.
Tårna blir lätt kalla även mitt i sommaren, när man ligger stilla i en vagn.


Och så denna fiiiina tröja med bästa texten är ju ett måste ;)

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

I helgen nu så plockade jag fram liggdelen till vagnen. Tvättade det som behövdes tvättas, samt chassit!
Nu ser den ut som ny!! Glömde ta bild på den, men tänkte att jag gör det, när jag har bäddat i den och gjort det mysigt!
Men så här ser liggdelen ut i alla fall (bild fr. Emmaljungas hemsida):




Det är en Emmaljunga City Jet.