Finaste ungen min♥
I morse när jag kom ner för trappan, klädd i vanliga tights, linne och lång kofta,
får jag världens finaste komplimang av min 4-åring:
-Åh mamma! Du är så vacker så jag nästan dör!!
Han den där Kungen...;)
Hahaha, gud vad jag garvade:D
Helt otroligt vad de snappar upp!! Hade ingen aning om att hon hade koll på vem vår kung var och hans koppling till Victoria...
Gissnigen var ju faktiskt inte helt tokig och för henne ganska logisk, eftersom i de sagor vi läser är det ofta kungen som är den som bestämmer hur saker och ting ska vara....
Min lilla sötnöt♥
Tror ni mitt hjärta brast eller?
Överlag så märker jag på henne att hon känner av att det är dags snart och att en förändring är på väg att hända.
Det var ett positivt och mysigt litet samtal och hon gladde sig så, för att när det är "Bullfest" på dagis (den 10/6) är förhoppnigsvis bebisen här och då får hon visa upp bebben för sina dagiskompisar!!
När vi sen pussas och kramas godnatt, säger hon:
-Mamma, lova att du inte glömmer bort mig....!!
Tror ni mitt hjärta brast eller?
Ägnade säkert ytterligare en kvart på att bedyra min kärlek till henne och hur den aldrig, aldrig, någonsin kommer att påverkas av att det kommer ytterligare ett barn till familjen. Att mitt hjärta är stort nog för att älska både henne och Pyret, utan att kärleken för den skull blir mindre...
Min lilla tokstolla, min förstfödda, mitt mirakel, DU kommer alltid ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta♥
Lite "Agnes-konst", så här på förmiddagen...
Hoppas ni njuter av denna soliga fredag!
Måste bara visa er en rolig teckning som Agnes gjorde i går:
Nu är "huvudfotingen" ett minne blott och hennes figurer har även numera en kropp också!
De som ser ut som människor med fyra (oj, en av dem hade visst sju) ben, är hundar och det som hänger ner för deras hakor är bjällror som de har runt halsen.
Jag frågade om de små barnen som flickan och pojken har på magen, var bebisar som låg i magen (för mig kändes det logiskt med tanke på vad som händer i vår familj just nu), men fick då svaret:
- Nej, men mamma, det är ju bara deras tröjor med gubbar på!!
Ok, så det var tröjor med tryck alltså...Såklart! Att jag inte tänkte på det...;)
HAPPY FRIDAY!
Det är inte alltid lätt att förstå...
Agnes kom till en insikt häromkvällen, en liten sak som hon inte hade tänkt på tidigare.
Det var vid läggdags och vi satt och pratade om dagen som varit och lite allt möjligt och så kom vi in på att hon är döpt efter sin mormor. Att hon heter min mammas förnamn i andranamn. Då sa jag att Lilla Pyret kanske också blir uppkallad efter farmor, farfar eller morfar eller så.
- Varför då? frågade hon.
- Jo, därför att du är heter ju som mormor och då är det väl rättvist om Pyret får heta efter farmor eller farfar eller morfar.
- Kommer min mormor vara mormor till bebisen också?
- Ja, det är väl klart.
En stunds tystnad, sen börjar hon gråta.
- Men jag då.....? fick hon fram mellan tårarna....
- Men älskling, dom kommer ju inte sluta vara din mormor, morfar, farmor och farfar bara för att de kommer att vara det även till Pyret...
Hahaha, lilla sötnöten! Det hade hon inte tänkt på!
Att dela mamma och pappa går väl ann, men mormor...och farfar...
;)
Sång och musik-kväll...
När jag lagade mat, satt hon vi datorn och tittade på Melodifestivalbidragen. Eller satt och satt...hon kunde inte sitta still, utan dansade hej vilt mellan varven och mimade och sjöng med en sån skön inlevelse. Favoriterna är Erics Saades "Popular" och The Monikers "Oh my God". Måste filma henne när hon är i sitt esse! Har alltid händerna fulla eller står mitt i nåt....måste skärpa mig där, bara släppa allt och försöka fånga de där stunderna.
Hon kommer skratta ihäl sig när hon blir äldre! Eller skämmas...men mest skratta hoppas jag..hihi...
När vi ätit plockade jag fram gitarren, vilket blir alltför sällan nuförtiden (dess ostämdhet, varje gång jag tar fram den, gör mig påmind om hur sällan det numera blir) och Agnes älskar det! Då spelar jag och hon sjunger.
Eller spelar och sjunger jag och hon dansar. Jag riktigt ser hur hon njuter då!
Så roligt nu när jag kan kompa henne. Bra träning också för henne att lära sig följa, pausera och känna in...lyssna...
När jag nattade förut, så sa hon:
-Mamma, jag vill sjunga i hela mitt liv!
Jag tycker det var så fint sagt.
För det betyder ju inte att man måste ha sången som ett yrke eller sjunga proffesionellt nödvändigtvis, utan att musiken/sången finns med genom alla stadier i ens liv. Att den är en källa till glädje och tröst. Det har den alltid varit för mig och det hoppas jag att den kommer att vara för min dotter också.
Oavsett vad hon väljer att göra i livet.
"Förlåt mig, alla barnen!"
Hej alla goa!
Hur mår ni i dag?
Har inte haft nåt riktigt tryck i bloggen i helgen, men det blir liksom så när man har en sjukling hemma.
Idag är hon hemma och ledig med sin pappa. Skönt att hon får en extra dag med vila, innan det är dags för dagis igen.
Appropå dagis, så måste jag berätta vad jag fick höra att Agnes hade sagt efter att hon hade kräkts i fredags.
-Förlåt mig alla barnen!
Lilla söta ungen bad om ursäkt!!
När jag frågade henne varför, så sa hon:
-Men, jag tyckte synd om dom, när jag var så sjuk....
"Mamma, hur kom bebisen in i din mage egentligen?"
Agnes -Mamma, hur kom bebisen in i din mage egentligen?
J och jag tittar på varandra, vem ska svara? Vad ska vi svara?
Jag -Ja, du det kan man undra....(försöker köpa mig lite tid)
Agnes -Men HUR mamma?
Jag -Ja, du förstår, man behöver en mamma och en pappa för att det ska bli ett barn och då är det pappan som sätter ett frö i mamman och så växer fröet och blir till en bebis.
Agnes -Ok....Men hur satte pappa in fröet då? (vänder sig till Jonas) Hur gjorde du pappa?
Jonas ser förvirrat på mig, desperat efter hjälp! Jag håller på att dö av skratt och kan inte på något sätt hjälpa, stackarn. Jonas försöker skoja bort det hela genom att säga att han är en trollkarl och trollade in fröet i mamma, men se, det går Agnes inte på och hon ger sig inte.
Agnes -Men, hur gjorde du pappa? Var det ett sånt frö som fåglarna äter?
Äntligen bytte hon spår och Jonas börjar prata om fåglar och sånt istället. Efter det är samtalet över och vi kunde pusta ut för den här gången. Har en känsla av att frågan kommer komma upp igen och vad ska vi svara då?
Känns som hon är för liten för att veta mer än det vi berättade. Man vill ju inte heller säga att "mamma och pappa kramades och pussades och då blev det en bebis", för då tror hon väl att det ska bli syskon varje gång hon ser oss kramas i fortsättningen....hmm?
Hur hade ni förklarat för er 4-åring?
Hjälp oss!
Familjebild;)
Hon hade skrivit mitt namn på teckningen helt själv. Jonas hade bokstaverat och eftersom hon vet hur de flesta bokstäver ser ut nu, var det inga problem. E.et och M.et visste hon själv, sen fick J säga ordningen på resten. Men duktigt ändå tycker jag!!
Bilden föreställer mig (den stora röda), Agnes (till höger) och Lilla Pyret (den lilla till vänster).
- Men var är pappa då? frågade jag. Fick inte han vara med?
- Nej, pappa är på jobbet! svarade hon, sen vände hon på teckningen och visade.
- Där är pappa! Här på baksidan är pappas jobb!
Här ser ni pappa på sitt jobb;)
Mysmorgon♥
Agnes brukar alltid vakna först och komma in till oss, krypa ner och gosa en stund innan det är dags att kliva upp på morgnarna. Men idag var hon tydligen väldigt trött. Vaknade inte självmant utan jag fick gå in och väcka henne. Sömndrucken, lealös och alldeles varm, satte hon sig i min famn på golvet i hennes rum och gosade en lång stund. SÅ mysigt! Efter en stund glider hon ner och lägger kinden mot min mage och slår armarna runt om.
- Måste ju gosa lite med bebisen också! säger hon.
Tror ni mitt hjärta smälte?!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Det blir väl bra?
Trots att J och jag inte är gifta ännu, valde vi när vi fick Agnes, att hon skulle heta J´s efternamn, eftersom vi ändå kommer att gifta oss inom det närmaste. Tyckte det kändes onödigt att hon först skulle heta mina efternamn (om föräldrarna inte är gifta får ju barnet automatiskt mammans efternamn om föräldrarna inte aktivt väljer något annat) och sen efter ett par år behöva byta. Hur som helst, så vet Agnes detta, att hon och J heter samma och att jag också kommer heta som dem, när vi gifter oss.
Igår sa hon så här:
Agnes- Mamma, jag har ju samma efternamn som pappa ju...visst?
Jag- Ja, det har du.
A- Då kan ju bebisen heta som du i efternamn, så är jag ihop med pappa och du med bebisen. Det blir väl bra?
(den sista meningen sa hon med ett stort leende och huvudet på sned)
Lilla älsklings-gumman, vilka funderingar hon har!
Agnes har koll på historien!
Hon var så rolig vid middagsbordet nu i eftermiddag när hon skulle återberätta om detta:
Agnes- Asså det var en mamma med stor mage och en pappa som red på en åsna. Jättelångt red dom. Sen kom dom till ett slags hus kan man säga, där det bodde kossor och där fick mamman en liten bebis, en liten prins.
Jag- Jesus?
A- Ja, Jesus hette han och mamman hette....hm...vad var det nu...Eva!..nej...Marianne, var det!
J- Kanske hette hon Maria?
A- Nej, Marianne hette hon! Det sa hon, hon som pratade...
J- Ok.
:)
Agnes visar stolt upp sina två adventskalendrar.
Runt halsen har hon ett Hello Kitty- lypsyl som hon fick i paketkalendern i morse.
Bästa sättet att vakna på...
Hon började skratta, för det kittlades väl och så sa hon:
- Mamma, det var värst vad du var pussig, i dag då!
Kan man bli annat när man blir väckt av en sån liten gosunge:)
En gammal bild, Agnes är ca 1 år.
Damm i luften?
- Åh, mamma, vad dammigt det är ute!!
;)
Oväntat vokabulär!
Hon visade tydligt sin irritation över detta, vägrade slita blicken från tvn och sa:
- Mamma flytta på dig, sluta! Jag kon-cen-tre-rar mig!!
;)
Var kommer regnet ifrån?
Agnes - Mamma, var kommer regn ifrån?
Jag - Regnet kommer ifrån himlen.
Agnes - Nej, mamma, regn kommer ifrån molnen!
Såklart! Vad tänkte jag på;)
Agnes vs Emelie 1-0
Hahaha!
Men, var är hans röda kompisar??
:D:D:D
Klok som en bok
Agnes tittar undrande på mig.
Hur förklarar man att man kan gråta för att någonting är vackert?
Jag bestämmer mig för att helt enkelt säga som det är.
Hon köper förklaringen och säger "Ibland kan man gråta för att man är glad också ju...visst mamma?"
Hon är klok.
Stolt mamma!
Agnes och jag var och handlade förut, det fanns en hel del som vi behövde.
Kylskåpet gapade tomt!
Ofta när vi handlar tillsammans brukar Agnes få köra en egen, sån där liten varuvagn och så brukar hon hjälpa mig hitta de olika varorna och sen fylla sin lilla vagn! Hon e så duktig:) Mammas lilla hjälpreda!
Idag råkade hon köra på en äldre dam med vagnen, då det var lite trångt precis där hon skulle gå förbi.
Då tittar hon upp på damen och säger högt "Hoppsan, förlåt mig!" sådär lite lill-gammalt, varpå damen förvånat börjar skratta och säger snällt " Det är ingen fara lilla vän".
Tyckte det där var så gulligt!
Jag blir sååå stolt som mamma, för det kom verkligen så spontant från Agnes!
Känns som man har gjort nåt rätt...;)
Lilla älskade hjärtat! Din mamma och pappa älskar dig så högt och du gör oss så stolta varje dag!
Agnes på ICA i maj 2009...
Agnes vill ha en storasyster...
Agnes tyckte nämligen att Jonas skulle fixa en lillebror till henne, varpå han kontrade:
J -Men om du skulle få en lillasyster då??
A -Näää en stora syster vill jag ha då..
J -Men det går ju inte för du kommer bli storasyster i så fall..
A -Men jag VILL ha en STORASYSTER...
J -Men det går inte lilla gumman, det är ju du som blir storasyster.
Paus.
A -Nu tycker jag du är taskig!!
Seg dag och söt konversation...
Förra veckan slog ju dock alla rekord :-) (i alla fall den här bloggens historias rekord....hihi)
I dag är en tung dag tycker jag, med otroligt mycket snö och allmänt halvdepp....MEN har lovat mig själv att tänka positivt och få en bra start på veckan!!
Agnes och Jonas hade en sån urgullig konversation igår vid läggdags:
A- Pappa när jag bllir stor ska jag ha en bebis i magen.
J- Ja det kommer du säkert att ha.
A- Då blir jag mamman...(efter en stunds fundering)..men vem ska vara pappan då?
J- Ja det får du välja själv, vem som ska bli det.
A- Då väljer jag dig, pappa*fniss*
J- Men det går ju inte...jag är ju pappa till dig ju. Jag blir morfar till dina bebisar.
A- Nä, du får vara storebror!
Hahahah:-D
Agnes tycker Pappa är bäst!
"och här kan man bajsa.."
Har min Jossan här på besök from igår tills i morgon:-) Sååå mysigt!
I går satt vi och snackade och drack rosé tills klockan blev alldeles för mycket!!
Lätt hänt! My God! Huvudvärk:-S
Agnes blev helt övertänd när Jossan kom igår och skulle visa ALLT. Sitt rum, sina dockor, sitt kök, resten av lägenheten. Hon öppnade dörren till toaletten och sa "och här kan man bajsa"...hihihi:-)
Det var ju bra, så inte Jossan skulle få för sig att bajja i diskhon eller så...;-)
Josephine med sin ögonsten, Vincent <3<3<3
Långa armar och tandtroll...
I kväll har vi ätit stekt aborre med potatis och skirat smör!! Mums!! Sen har vi lekt, gosat och pratat som vanligt...:o)
Frågade Agnes vid middagen vilka hon lekt med på dagis i dag och hon började rabbla en massa namn. Sen frågade jag om Wilma varit där (en liten flicka som skolades in samtidigt och som är 1 år och några månader bara) och det hade hon.
- Wilma kan inte gå, säger Agnes.
- Nej, hon kan inte det ännu, svarar jag.
-Men hon kan krypa, säger Agnes, för hon har långa armar! :o)
Att borsta tänderna på Agnes, sedan vi började berätta och läsa om Karius och Baktus är en ren (hahah, ren, fattar ni..) fröjd!! När tandborstning kommer på tal, rusar hon mot badrummet, hojtandes:
- Kom mamma, skynda dig! Karius och Baktus bygger hus i mina tänder, vi måste ta bort dom!
Norrmannen som skrev boken, är ett geni!
Först borstar mamma eller pappa....
Sen borstar Agnes själv, för att vara säker på att alla tandtroll är borta...
Nu ska jag ta mig ett härligt bad :o)
Kram
/Semlan
Hälsa Nisse!
-Hej mamma...
-Hej älskling (jag pussar henne) mamma har bråttom och ska till jobbet, du får gå in och krypa ner hos pappa.
Agnes små fötter smattrar mot parketten, när hon tassar igenom vardagsrummet in till sovrummet...
-Puss på er, nu går jag! ropar jag från hallen
-Okej, hälsa Nisse! ropar Agnes tillbaka.
Nisse är min chef.
Söt dialog...
Agnes: Vill du ha täcke?
Jag: Nej, jag fryser inte.
Agnes: Va?
Jag: Jag fryser inte.
Agnes: Fryser inte du?
Jag: Nej, jag är varm.
Agnes: Vilken tur!
Sötungen min...hihihi :o)
"Tack för det!"
Vi har badat i kväll och haft jättemysigt, min lilla tjej och jag:) Hon e så rolig och ska hjälpa mig att tvätta mitt hår och när jag sen sköljer ur schampoot med duschslangen, med huvudet böjt bakåt, så säger hon "Bra, mamma!", "Duktigt, mamma!"...hihihi...Antagligen för att vi säger det till henne, när hon ska skölja ur sitt!!
I dag när Jonas hade sag till henne, "Jag älskar dig, Agnes", så hade hon svarat,
"Tack, för det!":-D
Hon e bara så go, mitt lilla hjärta!!
Min nybadade gosa, dricker välling och tittar på "Anki & Pytte":-D
