Innan lunch var det dags för Mvc-besök igen, ett besök som jag så kaxigt för en vecka sen inte trodde jag skulle behöva komma på. Men där ser man hur saker och ting blir.
Idag pratade vi om vad det finns för alternativ, hur rutinerna går till vid en ev. igångsättning osv. Eftersom det anses fullt normalt att föda någon gång mellan vecka 38-42, så gör de ingenting på "konstgjord" väg förrän man passerat vecka 42. Naturligtvis under förutsättning att mamman och bebisen mår bra hela tiden förstås, annars kan de göra det tidigare såklart. I mitt fall, där allt ser bra ut, (mitt blodtryck är bra, bebisen mår bra osv) finns det alltså ingen anledning att "skynda på" något, utan låta förlossningen starta av egen kraft.
Hon undersökte mig och konstaterade att bebis låg ännu längre ner än sist, alltså startklar och att mitt blodtryck och bebis hjärtljud var bra. Sen gjorde hon, för att hjälpa den lill* på traven, en sk. hinnsvepning, där hon via en undersökning hjälpte till att lossa fosterhinnorna från livmodertappen. Ingen trevlig behandling alls och det gjorde ganska så ont, men vad gjorde det? Jag vill ju inget hellre än att få igång det nu.
Efter den 15.e juni (!) sa min Bm, att vi kunde börja prata riktig igångsättning (om inget oförutsätt händer innan dess eller att jag redan fött såklart). Så håll nu tummarna för att hinnsvepningen gjort susen!!

Känner redan att nåt har hänt. Har haft lite värkar av och till som varit av annan karaktär än tidigare. Värk i nedre delen av magen och ner i ryggslutet. Har läst att man kan ha oregelbundna värkar direkt efter en hinnsvepning, men hoppas såklart ändå på att det är början på nåt mer.

Håll tummarna nu, alla ni söta där ute!!

Idag har vi haft en riktig familjedag. Hela förmiddagen har vi "bara varit" kan man säga. Lufsat runt här hemma och myst och det har märkts att Agnes verkligen har trivts, med att ha oss hemma båda två.
Från och med nu kommer det bli mycket av den varan och det känns otroligt skönt.
Efter lunch packade vi en fikakorg och cyklade till parken. Agnes och Jonas lekte och jag låg på en filt i skuggan och såg på!! Efter ett par timmar blev vi hungriga och cyklade ner till stan och satte oss på en resturang.

Varför inte passa på att fira lite att långledigheten har börjat?!;)


Jag beställde in kycklingfilé-burgare, med pommes och currysås
OCH en alkoholfri drink...

Nu är det sommar:D

Nu fattas bara DU Lilla Pyret!! Kom ut nu, vi längtar....

Har ju varit en fantastiskt fin dag idag. Agnes och jag har hängt i en park, hela eftermiddagen, med syrran och barnen och haft det hur skönt som helst. Liiiite för varmt för mitt tillstånd, men det har funkat ändå.

I förmiddags fick jag ett "renoveringsryck" här hemma och målade ett element och ett fönster, som av någon anledning inte blivit prioriterade och är nu äntligen VITA! Det blir en sån enorm skillnad när man går från brunt till vitt!! Nu har jag bara altandörren kvar som är brun, men har nu grundat den också och hoppas kunna måla den täckande vit under kvällen.
Känns bra att sysselsätta sig och inte bara gå och vänta.

Lilla Pyret har varit väldigt lugn idag. Har kännt rörelser, men det har varit små och i slow motion. Måste ju vara väääldigt trångt därinne nu. Undrar hur stor h*n kommer vara?? Känns som en hyfsat stor bebis, som nu dessutom ligger och "gottar till sig" lite extra.....hjälp! Hur ska det gå? Hahaha:)

Jonas jobbar sin sista dag på ett tag idag. Han trodde ju att han skulle gå på sina 10 pappadagar vid det här laget för att sen ha gått på semester, men nu blir det semester först istället fram tills bebbe kommer, 10 pappadagar och sen semester igen!!! Som vi har LÄNGTAT!!! Ska bli underbart att ha honom på heltid hemma!

Jag glömmer liksom titt som tätt att jag faktiskt ska ha barn vilken dag som helst och tänker inte på att alla i min omgivnig väntar på "det där samtalet", från mig, där jag säger att det är dags. Nu åker vi in.
Ringde min mamma nyss för att prata lite, men fick inget svar och ringde då till min styvfar istället.
Efter en signal svarar mamma på hans telefon helt upprymd och med rösten i falsett:
- Hej, hur är det? Är det dags? Ska ni till BB nu?
Och så besvikelsen i hennes röst när hon inser att så inte är fallet. Jag måste nästan be om ursäkt för att jag "lurade" henne så...
Haha:D Söta mamma!! Förlåt! Vet att ni också väntar och längtar som galna.
Lovar att inte ringa om det absolut inte är nödvändigt, innan det är dags på riktigt.

Nu har vi varit på MVC!
Vi gjorde först den sedvanliga undersökningen, med blodtryck, bebbens hjärtljud, mätte magen mm. Allt var bra!
Sen kände hon på livmodertappen och "retade" den (...AJ...) och konstaterade att "visst hade det hänt något". Det var en bra början sa hon, men hon gissade att det nog skulle dröja ett par dagar till OM nu inte hennes "retning" av tappen gör susen och sätter igång det hela!! Vi hoppas på det!!

Hade även gått ner 1,5 kilo sen förra gången, vilket tydligen är vanligt sista veckan.
Inte mig emot:)



Puss och kram på er!!

Agnes och "Lilla Pyret", v. 40

Har varit en tuff och omtumlande dag idag. Vaknade och kände mig konstig, vi hade alla sovit länge eftersom det blev lite sent igår och när jag reste mig för att gå på toaletten, tyckte jag att magen kändes annorlunda. Väldigt låg och liksom stum. Jag sa till Jonas att det kändes konstigt. Buffade på magen för att få kontakt med Pyret, men fick ingen svarsbuff tillbaka. Jag började fundera på när jag senast kände nåt, nån spark eller rörelse och kunde inte minnas att jag känt nåt på hela morgonen. Jag brukar vakna tidigt av att den lill* lever rövare, men mindes inte att jag hade varit vaken. En kall kår gick just då längs ryggraden och pulsen ökade. Jag gick ner för att göra frukost samtidigt som jag hela tiden masserade magen och buffade på den på lite olika sätt. Ingen reaktion.
När Jonas efter en stund kom ner, fann han mig gråtandes i soffan. Då hade jag försökt på olika sätt att "reta" Pyret, utan resultat. Jag fick nästan panik och jag såg att Jonas fick det också. Han letade fram numret till förlossningen samtidigt som han försökte plocka fram frukost till Agnes. Hon stod lutad över mig och undrade såklart varför jag grät, stackarn. På förlossningen sa de till oss att, de tog detta på största allvar och bad oss komma in. Samtidigt sa de att i 99 fall av 100 är allt som det ska, men det där hundrade fallet ville de undvika.
Syrrans man kom snabbt och hämtade Agnes, efter att vi ringt till dem och vi försökte vara lugna och positiva när vi sa hej då till henne, så hon inte skulle vara orolig, "Vi ska bara åka och lyssna på bebisen, se så att allt är bra, ingen fara" osv.
Väl uppe på förlossningen fick vi träffa en urgullig Bm som tog oss till ett undersökningsrum. Hon klämde och kände på magen, men inte heller hon kunde "reta" Pyret. Hon tog en sån där gammaldags tratt för att se om hon kunde hitta hjärtljuden och de sekundrarna var fruktansvärda. När hon bad att få min handled, samtidigt som hon lyssnade, för att kunna känna min puls samtidigt, trodde jag mitt hjärta skulle stanna. Tänk om det bara var min puls hon hörde och inte Pyrets? Tillslut säger hon "Jag tror jag hör fostrets hjärtljud, men vi ska lyssna ordentligt med den här nu..." Hon tar fram den mer moderna ctg-apparaten, smetar klet på min mage och sätter "mikrofonen" på samma ställe som hon lyssnat med tratten tidigare. Hjärtljuden som plötsligt hörs i högtalarna är som ljuv musik. Både på mina och Jonas kinder rinner tårarna nu.  Bm tröstar oss och säger att det låter fint. Vi får stanna kvar för ytterligare undersökning. De vill mäta bebisen hjärtljud, kontra mina, samt mina sammandragningar i minst 30 minuter.
När hon spänner banden över magen, vaknar Pyret och för första gången på vad som kännts som en evighet, skjuter h*n ut rumpan och börjar vrida på sig därinne. UNDERBAR KÄNSLA!
Sen får jag ligga kvar på britsen och Jonas sitter bredvid och Bm kommer in då och då och kikar på kurvorna.
Jag har sammandragningar som bebisen reagerar på, vilket är ett friskhetstecken och precis som det ska.
När havltimmen har gått kommer en läkare in och säger att kurvorna ser fina ut, men att hon vill göra ett ultraljud för att verkligen vara på den säkra sidan. Bl.a vill hon mäta fostervattenmängden, därför att ibland om fostervatten nivån är för låg, kan det vara orsaken till mindre rörelser hos fostret.
Det är inte mycket man ser på skärmen och det är svårt att urskilja de olika kroppsdelarna eftersom det är så trångt därinne nu och Pyret ligger så ihopkrupen. Eftersom jag måste ligga still och apparaten inte går att vrida mer åt mitt håll, ser jag i princip ingenting. Men när jag ser lyckan i Jonas ansikte när han ser vårt barn röra sig därinne och när jag hör hur han pratar med läkaren om det han ser, känner jag ett stort lugn.
Plötsligt känner jag en enorm tacksamhet.
Fostervattenmängden är normal och allt ser ut som det ska. Läkaren säger att det var bra att vi kom in och att vi inte ska tveka att ringa dem om vi undrar över något.

Väl hemma somnar jag som en sten i soffan, efter alla spänningar som släppt.
Jag har kännt hur Pyret har stökat och bökat hela eftermiddagen och kvällen och det är just nu den bästa känsla i hela världen!

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

I helgen nu så plockade jag fram liggdelen till vagnen. Tvättade det som behövdes tvättas, samt chassit!
Nu ser den ut som ny!! Glömde ta bild på den, men tänkte att jag gör det, när jag har bäddat i den och gjort det mysigt!
Men så här ser liggdelen ut i alla fall (bild fr. Emmaljungas hemsida):




Det är en Emmaljunga City Jet.