Här är min lilla sessa 1,5 år.
Det känns som igår.
I morgon fyller hon 5.
♥♥♥

I fredags stod hon på en stor scen för första gången när dansstudion hade sin julavslutning, på gamla biografen Palladium! Ett stort ögonblick för både henne och för oss!
Agnes grupp var den yngsta och ni kan ju bara tänka er hur hjärtat smälte, när dessa 4-5 åringar försökte dansa och röra sig synkroniserat till Eric Saades "Popular", iklädda dansdräkt och balettkjol!!! Helt b e d å r a n d e!

Agnes sken som en sol och njöt av varje sekund!

Lycklig tjej  i nya danskläder!!

Mitt stora hjärta har väldigt mycket åsikter om det mesta....

Det har gått en månad sedan Judith kom till oss och för Agnes del ha det varit en månad med blandade känslor och det har tagit sig uttryck på många olika sätt. Ibland har det stormat rejält. Vi har gjort allt för att underlätta för henne i den omställning som det faktiskt är och har varit att bli en till i familjen och jag tror att vi hittills har lyckats bra med att få henne att känna sig lika älskad som innan, speciell, betydelsefull och duktig. Vi har även hela tiden understrukit hur viktig hon är och kommer att vara för Judith. Men trots det har det funnits tillfällen då Agnes låtit oss veta hur onödigt det var av oss att skaffa Judith. Som när hon haft magknip och skrikit tex. Samtidigt har hon tyckt synd om henne och försökt trösta henne. Mycket dubbla känslor. 

När Judith var 1,5 vecka sålde Agnes henne, till min syster och hennes familj för en tia. Det är sant!
Denna affär gjordes upp i syrrans bil under en färd på väg hem till oss, efter att Agnes varit hos dem och lekt.
På min fråga, om det verkligen var sant att hon ville sälja Judith?, fick jag svaret:
- Ja, mamma, hon skriker ju ändå bara...
Nånstans såg jag i hennes ansikte att hon ångrade sig, när syrran och jag började prata och planera för hur de skulle komma och hämta Judith nästa dag och när Agnes kusiner jublade över att de skulle få en liten bebis i familjen...:)

Idag 2,5 vecka senare är det nog inte aktuellt med någon bebisförsäljning längre!
I takt med att Judith blivit mer och mer kontaktbar och sedan Agnes fått leenden från henne, har hon blivit ännu mer mån om sin lillasyster.
Agnes mission har nu blivit att få Judith att le.
Hon pratar med en speciell röst, gör lustiga ljud och grimaser framför henne så fort hon får tillfälle och spricker då Judith upp i ett smile, blir Agnes så stolt, så stolt.
När Judith har magknip är hon uppriktigt bekymrad och är där på direkten och ska trösta, få henne att må bra igen!! Hon gosar med henne och pussar henne så ofta hon får tillfälle och när hon pratar med henne ändrar hon tonläge och tar fram sin lenaste röst!! Så sött!

Älskade unge, du är så fin och klok och du gör mig så stolt varje dag♥♥


Första mötet♥ På BB, 2011-06-11

I dag, vid den här tiden ungefär, för fyra år sedan, hade vi precis "checkat in" på förlossningen...
Vi hade egentligen velat komma in tidigare för jag hade haft ont så himla länge, men det var fullt och överbelastning på BB just det här dygnet, så vi fick snällt vänta. När de äntligen tog emot oss fanns det inte ett enda rum ledigt och jag fick undersökas på en helt annan avdelning först...Kaos!
Men efter ett halvt dygn, mycket om och men, ett varmt bad, ackupunktur, epidural och många långa timmar av smärta senare, kom hon till oss♥

Det finaste vi har gjort♥
Det bästa som har hänt♥



I morgon fyller du fyra år...helt ofattbart!